Sofia's South America

Hej!

Har ni haft en bra påsk? Det har jag 🙂 Spenderade några mycket bra dagar i Uruguay och Argentina. Då jag landade i Montevideo på fredagsnatten satte jag mig i bilen med Janjo och Estella och for mot Valizas, både jag och Juanjo tyckte att det var onödigt att slösa tid på att inte åka dit direkt.

De första dagarna var det ganska typiskt svenskt sommarväder, dvs växlande monligthet. Störtregn blandat med mycket sol. Vi lyckades tajma solen rätt bra för strandpromenader å så.
Juanjo och havet.
Surfskolan. Tittade mest på den, trots att den ser något förfallen ut så var den högst aktiv med många surfare i vattnet. Så gillar man att surfa kan man ju komma hit och hälsa på (hint hint). Min egen surfkarriär har jag lagt på hatthyllan. Om ni inte minns kan ni läsa om det här och här.

Havet, himlen och molnen. Fint tycker jag.

Efter några grå dagar vaknade vi upp till den här blå himlen.

Så jag och Estella åkte lite båt och gick en strandpromenad.
Här sitter vi och vilar/chillar/njuter av livet. bad ett par förbipaserande att ta en bild. Blev ju sådär.. Övervägde att inte lägga upp bilden, men det skulle ju vara synd om er att inte få se hur bra vi hade det exakt just då.

Det var inte bara vi som ville njuta av stranden. Här ett gäng kossor som låg och lappade sol.

Efter promenaden mötte vi upp Janjo för en lunch på stranden. Obs snygga brillz på Janjo.

With the grandpa 🙂

Efter alldeles för få dagar i Valizas åkte jag till Montevideo där Julio Barraibar mötte upp mig. Vi hade en väldigt trevlig dag med lunch (kött såklart) och sen körde han mig runt halva staden för att lämna böcker som Eva ville ha levererade till Uruguay. Bland annat lämnade vi en bok till en kvinna som hade en fantastiskt utsikt över la Rambla från sin lägenhet (se bild). Därefter bar det av till Buenos Aires, men det får ni se i ett annat inlägg. PUSS!

Hej!

Helgen som var bäddade jag ner mig i en soffa i Pirque för att kurera mig från en förskylning. Och det fungerade alldelses utmärkt, frisk som en nötkärna nu! Under gårdagen hade vi också Eva (ambassadör), Felicia och hennes syster Emily på lunch. Det var väldigt trevligt.
Jag tog med mina gäster på en rundvandring äv ägorna, hehe. Egentligen är advokadsäsongen slut, men vi hittade en liten stackare hängandes högt upp i trädet och vi bestämde oss för att få ner den. Lillen var envis men Eva gav den en rejäl match och fick den tillslut, krut i den kvinnan vill jag lova!

Förra veckan hade jag även utvecklingssamatal med min handledare, det har nämligen gått tio veckor här på ambassaden vilken innebär halva tiden. Alla är mycket nöjda och glada med mig. Såklart. Och jag är mycket nöjd och glad med alla också. Tur!
Tack å hej från en halva-tiden-tjej!

Hej!

Som på många av mina tidiga mornar låg jag idag och snoozade lite för länge och orkade verkligen inte gå upp. När det var på gränsen av att komma för sent till jobbet var det som att moder natur fick nog och bara “nej nu räcker det, RISE AND SHINE!!”. Hon tog tag i min säng och skakade mig ur den. Och jag säger då det, när väckarklockan inte längre biter, då är det praktiskt att kunna lita på naturens krafter! 🙂

Min nya balla app. 5.4 var alldeles lagom för väckning. Starkare känns jobbigt, i norra Chile har de haft ganska så rejäla de sista dagarna, och experterna säger att en stor de väntar på som ska lösgöra energi inte ens kommit en. Men lever lite on the edge här, vet aldrig när det ska börja. Dock så har vi inte kännt av dessa i Santiago, om man jämför avsåndet Santiago-Arica är det som Malmö-Turkiet ungefär, far far away.

Hej hoppas ni har haft en bra helg för det har jag haft! 🙂

Mina ursprungliga planer för helgen var att hänga i Pirque och vila upp mig efter de senaste intensiva veckorna. Men den planen höll ungefär till lördag morgon då jag låg och drog mig i sängen och skummade igenom mediaflödet. Där och då märkte jag att Lollapalooza hölls i Santiago och att lineupen var himla bra, så någon timme senare satt jag på tunnelbanan in till stan igen.

Efter att ha stått över en timme i fel kö för att hämta ut mitt armband, och sedan i knappt en timme i rätt kö mötte jag upp Ebba och Alexandra för att festivala! Och vilken festival det blev, vi hade superkul! Otippat nog var Axwell en av de roligaste spelningarna jag har gått på (är inte en storkonsument av housemusik i vanliga fall). Och hur hamnade jag där? Alexandra hade en liten identitetskris och propsade på att vi absolut måste dit för att stötta moderlandet, och jag och Ebba som var danssugna var inte sena på att hänga på. Spelningen hölls i ett lite minde globen typ, och det var helt smockat, definitivt farligt mycket människor (här gäller det att tänka bort allt vad jordbävning heter). Först tänkte jag att här dör jag, men sen tror jag att jag överkom det sista av min klaustrofobi, hade likosm inget val. Och en jäkla megafest blev det, sjukt kul!

And we’ll never be royals …

En mycket bra helg helt enkelt och en toppen avslutning på sommaren. Idag började hösten for realz och temperaturen har droppat rätt mycket. Men det gör inget, denna dagen började super ändå, dels för att mina kollega Fredrik är tillbaka från Sverige, det i sig är trevligt, men framförallt hade han med sig Ballerina! Bättre start på dagen är svårt att få, och så köpte jag flygbiljtter till Kuba!! SÅ HIMLA TAGGAD PÅ DEN RESAN!!!

Hej!

I helgen följde jag med Jessica och några av hennes vänner upp i bergen för att campa. För min del skulle jag kunna dela upp denna lilla resa i två delar, en väldigt bra och en som jag inte älskade lika mycket.

Kapitel 1.
På lördagen satte vi oss i bilen (två och en halv timme efter utsatt tid, typiskt chilenskt) och körde till Cajon del Maipo. Det är en dal som ligger mellan Anderas höga berg, mycket tjusigt. Det är iofs också här Pirque ligger så har ju hängt en hel del i området, men nu körde vi uppför i en två eller tre timmar (resan i sig är halva charmen, det är väldigt vackert, så man har inte så bra koll på hur lång tid det tog) så det blev ändå en hel del nytt.

Denna utsikt hade vi på campingen

När vi kom fram så tände vi en brasa och grillade jättemycket kött och lite paprika. MUMS! Sen så satt vi där framför våran brasa, som en liten lägereld och hade det trevligt hela kvällen.

Asadon, som visst inte bara bestod av paprika.. 🙂

På natten blev det inte så mycket sömn. För varmt (folk låg för nära) för kallt (folk låg för långt bort) för trångt (folk låg för nära) och för hårt (vi låg ju typ på ett berg). Så när det väl var dags att gå upp var det bara skönt. Här dog föresten min mobil, så blir inga fler bilder just nu i alla fall.

Vi började söndagen med att knalla upp till några varmvattenkällor som låg på campingen. Så himla nice. Det finns en aktiv vulkan i områden som värmer upp grundvatten som rinner ut ur bergen och ner i små naturliga pooler. Supervamt och härligt och mycket mineralrikt, kände att jag boostade min ungdom! Sen åt vi frukost och sen är första delen slut.

Kapitel 2.
Del två började egentligen lite smått i bilen påväg upp till bergen. Då berättar Jessica i förbifarten att vi visst ska vandra lite också. Eeeh Okej. Upp till en glaciär. Coolt. Det är ca 10 km dit. Ough. Och sen 10 km tillbaka. Nääää..

Och ja, efter frukosten så bar vi av. Jag förberedde mig mentalt genom att tänka att vadå, 4 varv runt sjöarna, det är ingenting ju… Ehe, kunde inte haft mer fel. 4 varv runt sjöarna innebär 20 km på fint grus eller asfallt, i stort sett jätteplatt och inga konstigheter. 20 km i Anderna är ungefär motsaten. Upp och ner, supersmala stigar med stup rakt ner på ena sidan, bäckar, rullande stenar, klättring. Ja jobbigt var det. Och helt ärligt hade vi ju kunnat dö. Visst var utsikten fin å så, men det var den ju på campingen med, och dit kom vi minsann med bil. Men 10 km blev det, vi kom fram till glaciären som såg ut typ som vilket skidberg som helst med halvdålig snötäckning. Och sen 10 km tillbaka, kanske de jobbigaste 10 km i livet.

Såhär i efterhand kanske jag är lite glad över vandringen. Men kommer definitivt inte göra om det. Jag menar i mina ungdomsår var vandringshajker ungefär det värsta jag visste, så snälla, om jag får någon liknande idé igen, påminn mig om att NEJ!

Hej!
Jag har mindre än en timme kvar på denna jobbfredag och det är skönt. Är rätt så slut efter en intensiv vecka där jag inte kommit hem tidigare än 22 någon kväll. Så eftermiddagensplanen: SIESTA. Men jag kan inte klaga för det har varit superkul! Veckan har bjudit på en rejäl dos av diplomatliv, och tjaa, vad ska jag säga mer än att jag trivs som finafisken!

Kallar denna bilden för Future diplomat at work. Diskussioner kring hållbar vinproduktion i den chilenska branchen.

Detta är det svenska residenset där vi haft de flesta tillställningarna som veckan bjudit på. Typiskt nordiskt minimalistisk stil, inte så mini dock. Jag har under veckans gång också upptäckt den bästa sidan av diplomatin: tilltugget! Vid mingel av olika slag dukas det bland annat upp vin, färska juicer, delikata snittar, empanadas, köttbullar på tandpetare doppade i lingonsylt, saftigt saftigt kött (också på tandpetare) och för att avrunda det hela små pannacottaskålar (innehållet kan variera från gång till gång, men man blir sällan besviken) Här gäller det som csn-studerande att lägga upp en strategi och lokalisera de olika servitörernas rörelsemönster så att man får i sig så mycket som möjligt av det goda och på så sätt sparar in en middag. Hehe.

Hej igen!

Trivs verkligen så bra här på lilla ambassaden. Samtliga kollegor är toppen, det är bra stämning och man vet inte riktigt vad som komma skall.(Eller alla andra vet nog, men inte jag för ibland får jag hoppa in lite varstans) Och oftast blir det väldigt bra och spännande!

Igår tillexempel befann jag mig plötsligt (med ungefär 3 sekunders förvarning) mitt i en finmiddag med systembolagets ledning plus några av Chiles främsta vinproducenter. En av producenterna hade blivit sjuk och jag fick helt enkelt vikariera för honom, hehe. Och ja, jag kan säga att jag trivdes väldigt bra som vingårdschef. ”Ja det här viiinet är väääldigt ruund i smaaken..” Nej, slängde mig inte med sådana uttryck, även om jag nickade väldigt medhållande om någon annan gjorde det. Och mycket vin blev det. Bjuder man in 11 vinproducenter får man räkna med minst 22 flaskor vin i gåva. Och eftersom att man inte kan servera vin från bara en vingård på en sådanhär middag (det finns regler om att ett monopol inte får favorisera osv..) så gör man helt enkelt så att man korkar upp en flaska från varje gård, ställer upp på ett avsides bord och voila! så finns det en vinbuffé! (en väldigt fin sådan, har nog aldrig druckit vin för så mycket pengar, och då drack jag ändå väldigt lite, det vore ju inte passade för en vingårdschef att bli alltför fnittrig och snubbla runt..)

Förutom god mat och gott vin så var det hållbar utveckling och socialt ansvar som stod på Systembolagets agenda. Och efter gårdagens möten med allt från säsongsarbetare på vingårdarna som tycker att allt är sämst (vilket de i deras fall också är) till högsta cheferna för vinproducenterna som klappar sig själva på axeln för sitt otroliga bra jobb (de gör ett helt ok jobb, men tar i nuläget nästintill inget ansvar för dem som har det allra sämst) så tror jag ändå att det går åt rätt riktning. Det är såklart en lång väg att gå och allt kommer inte bli frid och fröjd över en natt, och därför uppmanar jag er alla att dricka fairtrade när ni konsumerar vin!

Puss&kram!

En bild från Pollos terass där vi åt middag förra veckan. Vy över stadsdelen Las Condes, tror jag…

Bilderna blev så små så ni får en till.. Denna är jag helt säker på är över Las Condes!

Inatt hade jag livets första nära döden upplevelse. Hann tänka i ungefär en millisekund att “Åhneeej fan jag kommer dö alldeles sjäääääääälv” när jag drastiskt väcktes ur min skönhetssömn. Sängen stod inte jämt med golvet vill jag lova. Snarare hoppade den upp och ner som om att den drabbats av ett epilepsianfall. Utanför gick hundarna bananas och alarmet på gatans flesta bilar tjutade som aldrig förr. FEST!

Det var nog inte en jordbävning utan mer ett skalv, men ett ordentligt sådant vill jag ändå påstå, mother earth was shaking that ass!

Ungefär såhär såg jag ut när jag trodde jag skulle dö: (Millisekunden, sen chilla jag och njöt av privillegiet av en något brutal men ändå naturlig massagesäng) (okej jag kanske inte njöt men aa..)

PS 1. Jag dog alltså inte! Och bilderna är en efterhandskonstuktion fyi!

PS 2. Pernilla, angående bildernas storlek, de kommer likosm i one size fits all. Kan ej påverka.