Idag blev jag ranad. Eller inte sa mycket ranad utan mer pickpockad. Jag markte inte ens. Fast jag luuurade skurken. For jag hade min kamera i fickan, sa han fick bara med sig ett tomt fodral. Moahahah… Okej, han fick telefonen, men det ar sanna smallar man far ta, jag ar fortfarande ganska nojd, hade ju kunnat vara varre.
Anyways. Jag har flyttat in till en familj (bestaende av mamma Esella, son Jorge och KalleBauer). Mamman pratar MYCKET. Hon alskar mest att prata om hur bra hon ar och allt hon gor. men det ar valdigt mysigt, bra hus, annu battre mat.
Jag och KalleBauer var pa el Cementerio Recoleta idag, och det ar inte vilken kyrkogard som halst. Har bygger man hus at de doda. Fint. Kanske om man ringer lite folk sa kan man hamna dar nagon dag, vem vet.
Ah, jag saknar Saga ganska mycket, jag har ingen att spontan pussa pa langre, KalleBauer har sa javla mycket har i fejan. eeuw…
KalleBauer hittade en slakting, sager han..
Ay min älskling! vad hemskt med rånet! var försiktigt hädanmera, i Bs.As. finns alltid extra risk att bli rånad (det är inte alls som i Montevideo) Nåväl, en till erfarenhet, du lär dig massor i denna resa, till och med hur det känns att bli rånad. Jag kramar dig speciellt mycket, saknar dig jätte mycket, pussar och kramar i massor! Mormor
söt, saknar dina pussar massor! O typiskt med tjuven, nu kan man alltiså inte sms.a dig? ska skriva ett mail till dig ikväll, när jag har fått ordning på de senaste timmarna.
Puss