Sofia's South America

Hejhej!

Idag kändes det som en tvättäkta novemberdag. Frös för första gången sen jag kom till Indien på grund av att åkte i monsunregn till jobbet och vart blöt och fuktig hela dagen (kan vi alla be en gemensam bön för att jag inte drar på mig urinvägsinfektion, skulle inte palla). Här menar befolkningen att det är “vinter”, folk har seriöst fleecetröja på sig, men det är precis lagom temperatur tycker jag, säkert runt 30 grader, skulle bara vara skönt att slippa regnet.

Annars är det bra faktiskt, börjar anpassa mig till livet här i Auroville. Går på yoga varje måndag och hatar det. Är så jäkla stel och läraren säger bara raaaka knäään och det gör ont och jag känner mig sjukt oböjbar. Men ska gå nu en gång i veckan så får vi se om det sker någon förvandling i den forna fotbollskroppen under fyra månader. Har även börjat på pilates och det gillar jag, inte lika viktigt med spikraka knän.

Aktiviteter som jag testat på och antagligen inte kommer återvända till:

1. Ohm-kör. Förra veckan följde jag med Lovisa på en Ohm kör. Där satt alla i ring och sjöng “Aaaahhuuuummmm” med slutna ögon. I mitten stod en gammal gosse och predikade om “the mother” och om att uppnå the divine genom detta heliga ord och blablabla.. Sången var fin och stämningsfull, men för mycket oh holy mother price the lord för min del. Typiskt exempel på knäppheten i denna lilla by. Om jag börjar babbla för mycket om the mother och räddningen typ får ni komma och hämta mig, då har det gått för långt.

2. Astrologiworkshop. I helgen var vi på en astrologiworkshop och jag var så taggad innan för tycker ändå att det är lite kul med element och stjärntecken och så. Hade väl hoppas på att lära mig ett och annat om mig själv samt tyda era framtider i stjärnorna typ. Men icke. Astrologi var jättesvårt och superkomplicerat och lärde mig ungefär inget av ovanstående utan mest om hur planeterna snurrar. Plus sjukt mycket annan information men fattad inte riktigt allt. Får se om jag pallar ge det ett nytt försök eller om jag bara lägger astrologikarriären på hyllan på en gång..

Det finns iallafall massor utav grejer att prova på, det är kul! Näst på listan står Tamil-lektioner (lokalspråket) samt trädklättring! Återkommer med recensioner.

Men ja livet rullar på! Hur mår ni? Jag har (HÖR OCH HÄPNA) typ vant mig vid alla kryp nu (okej liite ljug för flyttade just in till mitt trygga rum från köket pga massiv luftkrypattack) Men ändå, har tex blivit polers med myrorna i mitt rum, vi samsas sida vid sida med regeln att så länge min säng är endast min får alla leva.

Okej, klart slut! Puss!

Hej bloggisen!
Nu ska ni få höra lite om vad jag egentligen gör här i Indien 🙂

I slutet på förra veckan åkte jag ca 3 timmar buss åt oklart håll med min kollega Niranjan till en stad som heter Karaikal. Där arbetar nämligen EcoPro på uppdrag av franska biståndsgivare med ett bio-waste projekt. Bakgrunden till projektet ser ut ungefär såhär:
På nästan var gata i indiska städer kan en se stora högar med sopor och skräp. Sophanteringen funkar väldigt dåligt om den funkar överhuvud taget och folk dumpar sina hushållssopor lite varstans. Därför startades ett projekt där två plasthinkar tilldelats ca 2000 familjer som ska sortera sina sopor i dem; komposterbara sopor i den ena och icke-komposterbara i den andra. Sedan ska kommunen bistå med sophämtning varje dag som kör bio-soporna till en kompost där de tas om hand om och blir bra och bördig jord. På så sätt blir invånarna mer medvetna, soporna hamnar inte på gatan och matrester mm som är ca 50% av soporna kommer till bättre användning.
Då projektet startade för ca ett och ett halvt år sedan fick de medverkande familjerna (främst kvinnorna i hushållen) utbildning i sopsortering. De har varit mycket positiva och sköter sin uppgift (sopsorteringen) hur bra som helst. So far so good alltså. Men sen blir det trögare. Projektet har nämligen haft jättestora problem med kommunen som ska komma och plocka upp soporna hos familjerna. Grunden till detta handlar om korruption, några få utvalda personer med makt tjänar pengar på att projektet inte tar hand om soporna. Därmed sätter de käppar i hjulen och försvårar ungefär allt.

Denna lilla söte bodde på ett garage vi var och kollade på. I garaget stod en flakcykel och en traktor som köpts in till projektet. Dessa hade fungerat i några veckor men sedan gått sönder (troligtvis med flit så att sophämtningen inte skulle vara möjlig) och nu stod de i garaget och samlade damm. Trots försök att få dem lagade, eller vid ett par tillfällen faktiskt reparation, så gick det alltid sönder igen.

Även på komposten som ni ser på bilden ovan har det på senare tid blivit sämre. Då det är ca 2000 familjer med i projektet skulle man lätt kunna få in 3 ton sopor per dag. Dock så ligger snittet på max 70 kg. Detta har kritiserats från de franska biståndsgivarna och EcoPro då det är ett tydligt tecken på att soporna inte hämtas upp. Efter kritiken har kommunen försökt öka soporna till komposten, och det som hänt då är att man roffat åt sig ungefär allt man kan få tag på, vilket gjort att en massa blandade sopor hamnar här som inte går att kompostera.
När vi senare på ett möte konfronterade en av de ansvariga på kommunen svarade hon med att anledningen till utebliven sophämtning berodde på festligheterna från högtiden Divali som hade ägt rum samma vecka. Och visst fine att folk varit lediga just denna vecka, men problemen har ju sett likadana ut rätt länge nu. Mina kollegor står rätt uppgivna då det ska skötas hos kommunen och inte får läggas ut på privata aktörer, vilket EcoPro hellre velat se. För det är inte så svårt, alla förutsättningar för en fungerande sophantering finns. Framförallt befolkningen i dessa områden vill ju detta, men som en kvinna vi pratade berättade så krävs det ju att soporna blir upphämtade, för efter en dag eller två börjar gamla matrester att lukta och då vill ingen ha dem inomhus, och i brist på andra alternativ slängs de ut på gatan igen.

Så ja, helgen bjöd på ett absolut intressant fältbesök, men det är ju tråkigt att se så svart på vitt hur korruption och ineffektiv byråkrati hindrar utvecklingen i områden som verkligen behöver den, och de som drabbas hårdast är såklart de som redan har de sämst, bara för att någon nisse med makt ska få lite extra i plånboken. Så exakt just nu ifrågasätter jag en framtida biståndskarriär, verkar så jobbigt. Men vi får se om ytterligare fyra månaders praktik kan ändra den känslan, hoppas ändå det.
Dagens sista bild tillägnar jag min kära pappa, puss & kram!

Helgen i Indien innefattar endast söndagar. Det kan man ju tycka vad man vill om. Summan av kardemumman är i alla fall att jag i lördags klev upp 04.30 för att åka 5h bil till Sevapur. Där hölls det konferens och signering om ett hållbart matprojekt. Det var mycket intressant, i alla fall de delarna jag orkade lyssna på, långa tal blir lätt suddiga när man kliver upp halv fem på morgonen.. Men roligast av allt var ändå att hälsa på Amalia, Annika och Freja och se hur de har det. Och fint har de det! Mitt bland berg som får en alldeles mystisk aura kring sig såhär i monsuntider.

Efter några timmar i Sevapur var det bara att hoppa in i bilen igen och åka 5h hem till Auroville. Ändå bra lördag.

Hallå där,

Lovisa och jag skulle just ut och äta middag men så började det regna. Och jäklar vilket regn alltså, blixtar och dunder och det bara forsar ner, en total regnridå och sjö på marken. Vi är helt enkelt inregnade. Hoppas det ger sig hyfsat snart för är fett hungrig..

Men bra för er för då kan jag passa på att skriva om min dag som har vart himla bra! Hade min första dag på praktiken och nu känns allt mycket bättre. Organisationen som jag ska vara på heter EcoPro och verkar grym. De håller på med bistånd, utveckling och hållbarhet med ett stort fokus på sanitet. Fick vara med på två informationsmöten och projekten de driver verkar superspännande! Kommer lära mig massor här, framförallt typ allt som går att veta om bajs och toalettsystem, och även om det är oklart exakt vad jag ska hålla på med så känns det som att det kommer vara vettiga och roliga uppgifter.

Hade hoppats att regnet skulle ha slutat nu när jag skrivit klart. Men icke. Har dock inte så mycket mer att säga än att jag nyss blev attackerad av en enorm äcklig skalbagge. Gaah krypen har liksom ingenstans att flyga när det regnar så då flyger de på oss istället. Vidrigt. Har inte heller tagit så mycket bilder de sista dagarna så här kommer en från innan monsumsäsongens början: Puss!