Sofia's South America

Dag 3 vaknade vi jätte jätte tidigt för att se soluppgången vid ett område med geijsrar. Det var väligt bonito men luktade väldigt mycket ägg.

Efter geijsarna så stannade vi för att äta frukost och bada i varmvattenskällor. Nima doppade sina fötter, men Manu och jag badade inte alls, okej att det var varmt i vattnet, men sen skulle man upp och det var nästan minusgrader i luften. Nej tack. Kanske att jag ångrar det lite nu, men bara kankse… 😛

Vi gjorde några andra mindre intressanta små stopp innan vi kom fram till Bolivianska/Chilenska gränsen. Där avslutades våran tripp och vi tog en transfer till San Pedro de Atacama på Chilenska sidan. Och idag kom vi till Valparaiso och här är vi nu.

So long lovers!

Dag 2 på touren börjades med ett besök i byn som ligger “längst ut” i öknen. Den var ungefär 3 kvarter stor och syndes knappt på långt håll då den är helt kamoflerad mot sanden. Här köpte vi lite vatten och mycket godis!

Sen hälsade vi på den här fina vulkanen som fortfarande är aktiv. Om ni har ett skarp öga kan ni se röken där på andra bilden. Och glada killen med röda tröjan är Lothard, våran tysk-amerikanska tour-kompanjor. Här tog vi också några numera klassiska hopp-bilder, som ledde till att Manu har haltat fram de senaste dagarna, men ibland måste man helt enkelt sacrifice for the perfect picture;

Och sen den ännu mer klassiska bilden, I’ll give you *trummvirrvel*…. the INCA STATUE! Det var så att Inca folket trodde på tre djur, ormen i the underworld, Puman på land och the Condor in the sky:

Dagen avslutades med besök på lite olika laguner där vi såg bland annat flamingoooes.

Allrighty. Våran Uyunitrip var riktigt bra! Minus några små insidenter som sjukdom och stenplask.

Vi började på “el cementerio de trenes”, tåg kyrkogården. Här fanns det massa gammla lok mitt i öknen som ingen ville ha längre.

Saltöken. Det är nog det ballaste landskap jag satt foten på. Det här var som varm snö. Vi tog av oss skorna och gick runt lite, och det kändes som snö, fast varm, hel wired. Och visa delar var täckta med vatten så det blev som en spegel, där kunde man knappt urskilja horisonten. Just like magic…!

I saltöknen stannade vi på en “ö” som kallas för Isla del Pescado, fiskön. Men inga fiskar här inte, bara en himla massa kaktusar.

Första natten sov vi på ett salthotel. Typ som ishotelet fast med salt istället, väggar, sängar, bord, stolar, you name it. Det var rätt hårt och inte så bekvämt, men en upplevelse alltid!