Hej blöggen!

Här kommer en sista liten uppdatering med sista delen på juleresan. Efter båtdygnet på backwaters satte vi oss i en bil och körde upp mot bergen. Bilen var splitterny och vi var de första turisterna som åkt den berättade chauffören stolt. Med en splitterny bil kommer nybilsdoften och alltså jag är inte den som blir åksjuk särskilt lätt med ett undantag. A precis ni gissade rätt, den där snikiga förbaskade nybilsdoften. Tog ju ca 12 år att vädra ut Hondan innan jag kunde åka den bekvämt liksom, så ja, hade inte den mest trevliga resan upp i bergen. Missade exakt 98 procent av den magnifika utsikten vi färdades igenom bland bergstoppar och teplantager utan fick nöja mig med den mindre glamourösa insidan av mina ögonlock. Jaja överlevde med maginnehållet intakt!

Bergsstället vi var på hette Thekkady och var som mycket annat i detta land väldigt vackert. Men av någon anledning fotade jag inte så mycket av det vackra? Tror typ att en blir så van av alla vyer att en tillslut glömmer att fota för att det blir vardag. Inte så bra bloggegenskap kanske, men tänker att det är bättre att leva i nuet än bakom en kameralins hela tiden. Instamoments är inte allt. I alla fall, jag tog bilder på denna en väldigt fin blomma och vår guide på en kryddodling vi var på. Där luktade vi och tittade på massa kryddor och växter. Det fanns en elefant en kunde rida på men det gjorde vi inte. Och nu i efterhand har jag fått höra att det är jättedåligt att rida på elefanter för att de förstör deras ryggar, plus att djuren mår ju aldrig lika bra i fångenskap som i det fria, så bra att inte stödja den typen av turism.

Andra djur vi hälsade på var aporna i en nationalpark.

Aporna var som apor är mest; tjyviga, lite charmiga och all over the place. Det skulle också finnas tigrar i parken, men de var klokare än aporna och höll sig undan. Kanske hade en kunnat se dem via en båttur som erbjöds, men kön till biljettkassan var KAOZ (varken början eller slut full med armar och ben hit och dit och rop och det kändes lönlöst att ens försöka om man inte va uppvuxen sedan tvåårsåldern att köa på indiskt vis) så vi hoppade den.

Säg hej till Lolon!

I Thekkady var vi på kultur där de visade upp typisk teater från Kerala med en imponerande ansiktsrepertoar, många olika och omöjliga grimaser bjöds det på!

Hela resan avslutades i hamnstaden Kochi. Där strosade vi runt, åt gott, shoppade lite, åkte båt, firade det nya året och kollade på solnedgången. Fint var det.

Ja, om ni inte redan förstått det så var det en superresa! Det bästa var att mamma och Lola åkte ända hit, när en befinner sig långt bort från allt en vet och det är nytt och ganska kaosigt och svårt att veta hur en ska leva här är det så himla gosigt med vanligt mys från det mest välbekanta en vet! <3